Har skippat vågen över helgen och igår när jag skulle ställa mej på den så tänkte jag att det nog skulle visa på en liten uppgång denna gång. Det kändes liksom så i kroppen.
Men inte då!
Vecka 44 slutade på - 0,7 kg.
Hmmmm, inte illa!
Klappar mej lite på axeln då jag själv tycker att jag har varit ovanligt duktig.
De två senaste helgerna har vi varit bortbjudna flera gånger och det är ju vid dessa tillfällen det är som svårast.
I helgen fick jag bita mej hårt i läppen för att inte falla för frestelsen då det bjöds på smörgåstårta. Något bland det godaste jag vet när det gäller kalasmat.
Hemma hos Andy och Johanna i söndags möttes vi av en underbar chokladdoft i dörren och i ugnen stod en kladdkaka... Satan i gatan... bara doften fick det att suga till i magen. Men jag lyckades avstå.
Mitt hemliga vapen är att aldrig åka bort till någon och vara hungrig. Jag äter alltid innan och det bästa är att käka något som ger så stabilt blodsocker som möjligt... ingen grädde och sånt utan det bästa brukar vara en omelett! Inte så kulinariskt men jag vet att jag gör mej själv en tjänst.
Till helgen blir det nya utmaningar då jag ska åka upp till Onsala, till mor och far.
Som tur är äter pappa LCHF numera och det gör det ju lite lättare. Annars brukar det alltid bli en massa godsaker upp hos dom. Mamma gör gärna goda efterätter och så. Dessutom har hon sina godisgömmor som alltid frästar när man letar efter nåt i någon låda...
Nåja... det ska nog gå bra ändå.
Jag längtar iallafall så efter dom, det är alldeles för långt mellan oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar